Jag är så j***a förbannad!
Får ibland väldigt ont när och efter jag tar sprutorna i benen. I morse var en sån dag och jag väckte J med att storgråta och skrika för det värkte så mycket.
Värken vill inte gå över så jag har hållt mej i väggarna för att ta mej runt i lägenheten nu på morgonen.
Men eftersom jag hatar att låta sånt här gå ut över mitt jobb så ringde jag till MS-sköterskan för att se om jag kanske kunde få låna några kryckor för att ändå kunna ta mej till jobbet, bara för att avlasta benet lite idag.
Nu kommer det "roliga"...jag har tydligen inte ont!
Det är vad jag får höra när jag ringer, "biverkningarna är ju bara att det svider och sticker lite i ca 30 minuter efter att man tagit sprutan men sån värk som du säger att du har finns inte".
Nähe???
"Har du tagit någon värktablett, smörjt med Ibumetin, bla bla blaaaaaa"?
JA det har jag, varje dag gör jag det för att det ska funka. Det blir inte alltid en sån här värk, inte på långa vägar, men säg inte till mej att smärtan jag har just nu inte finns!
Men i stället för att säga det så blev jag paff och ledsen...faan!
Ett par kryckor kunde jag få låna en vecka...om en vecka. Annars får jag köpa egna.
Om jag nu inte "har ont" så ska jag väl inte bli tipsad om att köpa egna?
Och lite konstigt var det allt...
"hur menar du att du skulle bli hjälpt av kryckor"?
Jo jag tänkte väl att jag skulle kunna ta mej till jobbet och inte ligga hemma på sofflocket,det är ju benet som är paj, inte min arbetsförmåga i övrigt?
Men nu ligger jag här...hemma, kommer inte nedför trapporna ens.Tur man har världens bästa sambo som orkar lyssna, blir förbannad för min skull och peppar mej när jag behöver det. Älskar dej!
Och en arbetsplats som ställer upp är inte heller att underskatta.
Nu har jag skrikit av mej för nu...nu ska jag lugna ner mej. Värken kommer att ge med sig under dagen, det vet jag ju.
I morrn ska jag ringa MS-mottagningen igen och meddela att jag aldrig tänker låta mej behandlas så av dem (av NÅGON) igen.
Enough said!

Ja, ring till dem och berätta att det du känner är verklighet för dig, och du behöver verkligen inte höra att smärtan inte finns. Va faan liksom?
SvaraRaderaStå på dig! Är de dumma går vi dit tillsammans och kräver upprättelse.
Att din blogg heter Crea Diem är lite festligt, det var vad jag tänkte tatuera in på underarmen efter min egen diagnos var ställd. Jag fegade ur, och har ett läderarmband med texten istället. =) Det betyder lite mer för mig nu när jag vet att jag är sjuk. Samma för dig kanske?
Kram Heléne från jobbet
Tack Heléne, tur jag har dej!!! Är lugnare idag men vill fortfarande byta;) Och vad gäller Crea Diem så har jag också haft funderingar på att tatuera in texten, men har inte kommit till skott:) Men den ska dit! Och ja innebörden har fått mycket större betydelse de senaste åren. Det är ju liksom det vi måste göra...skapa dagen. Stor kram<3
SvaraRadera